Hanna's world

....innan jag dör av ångest i mitt eget hus. Jag är så jävla trött på dig. Så jävla trött. Du är en puckelryggad gammal überbitter äckelkärring som jag inte (trots flera seriösa försök) har lyckats hitta EN ENDA positiv egenskap hos. Inte en. Du är nog den första personen i mitt liv som jag verkligen avskyr. Du är elak, ful och stygg. Du har ingen humor, är fruktansvärt självgod, älskar att kritisera andra och har en allmänt dålig personlighet. Du är varken varm, snäll, ödmjuk, generös, rolig. None of the above. Du är HEMSK. Du tror du är så förbannat stark och stabil. Jag lovar dig att om jag mot förmodan skulle tapa besinningen efter ytterligare en av dina blickar eller kommentarer och skulle ta och berätta för dig vad jag ser när jag tittar på dig eller tänker när jag hör dig prata, skulle du springa iväg, ylandes med svansen mellan benen och gräva ner dig någonstans. Jag VET att jag skulle kunna knäcka dig så jävla lätt. Jag önskar så att jag inte var tvungen att hålla mig tillbaka. Jag gör det av respekt till K och hans mamma. Hade det inte varit för dem såjävlar hade du fått höra ett och annat. Ahhh.....jag lider innerligt när jag tänker på att du sitter där och snorkar och tror att jag respekterar dig. Du hade aldrig kunnat ha mer fel.

Gahhh!!!Jag räknar timmarna tills du flyttar din feta röv från min soffa och sätter dig och hela din fula personlighet på tåget och drar tillbaks över östersjön. Hade du varit organdonator hade jag nästan hoppats att tåget skulle köra på dig. Men bara nästan. Livet önskar jag trots allt inte ur dig. Jag önskar bara att du skulle ta och leva det jävligt långt bort.


Puhhh...vad skönt det var att skriva av sig.