Hanna's world

ska man då skriva sitt andra inlägg...För vissa går det trögare än för andra, så är det bara. Men detta är fortfarande en blogg, var så säkra. Två inlägg utgör även de en regelbundenhet, vilket enligt blogg.se's definition av bloggande är ett kriterium. Hrrmm...jag har alltså beslutat mig för att ge den här bloggen ett upplivningsförsök. Tiden får utvisa om jag lyckas.

Jag vet inte riktigt vad mitt syfte med bloggandet är. Det är ju inte så att jag har så ofantligt mycket tid att döda, eller att jag har ett särskilt intresse som bara måste utövas, diskuteras, ventileras. Så särskilt många bilder planerar jag inte heller att publicera då jag inbillar mig att mördare och annat löst folk ska känna sig välkomna mitt i natten när min käre make är på tjänsteresa. Ok, så nu har jag avslöjat att jag är paranoid också. Faktum är att jag är både paranoid, kontrollfreak och har tvångstankar. Allt under kontrollerade former naturligtvis...

Skämt åsido så är jag ganska mesig vad gäller publicerande av bilder av mer personlig karaktär. Kanske obefogat, men man är ju välsignad med en fantasi utöver det normala, vilket pygmen har ärvt. Nyligen fick jag äran att ta del av en oerhört detaljerad beskrivning av ett larmsystem, som, enligt pygmen (som för övrigt hunnit fylla fyra år i dagarna), består av en kamera på en lång arm som har som funktion att varna oss i tid om det skulle komma in någon oanmäld drake alternativt monster på vår tomt. Vi skulle med detta raffinerade övervakningssystem hinna ringa både brandkåren, polisen och alla indianerna innan draken/monstret hinner upp på vårt däck för att där ta sig in genom altandörren och blåsa eld på oss genom sina (direkt citat) "Stooora näshååål". Fan vad jag är glad att någon i familjen kom på det. Som sagt, jag är paranoid, men DET scenariot hade jag inte räknat med. Tur att man har pygme.